Amanda Björklund Thüritz

Nu är det en dag kvar. En dag, sen står jag där med 95, slutbetyg och halsen full med gråt. Jag sitter inne med en hemsk ångest. Jag har aldrig haft det så här bra. Folk säger: Du kommer inte sakna dem när du börjar gymnasiet. Men jag tror dem har fel, för ni betyder något så otroligt för mig, allihopa. Vi har liksom varit varandras terapi hela tiden och stöttat varandra. Nej, jag glömmer inte er 95, jag glömmer inte södervärn. Jag suktar inte efter gråtkalas nu. Fyfan.